Jag var 22 och nygift med en tretton år äldre man. Kort efter bröllopet började han bete sig underligt. Misstänksam, nonchalant, svamlig. Jag var ung.. hans beteende var skrämmande. Så kom han en dag med en stor lunta med papper han skrivit ut. Det visade sig att han hade satt in ett spionprogram på datorn. Han hade kommit åt mina privata mail med väninnor. Där hade jag uttryckt min oro över situationen.
Jag lämnade honom och då eskalerade allt.
Kortfattat: han sov i sin bil utanför min lägenhet, ringde, smsade flertalet av hotfull karaktär), skickade fakturor på bl a hjärtesorg, stod utanför mitt jobb med bilen, bröt sig in i min lägenhet och tog min hund som gisslan för att få träffa mig. m,m. Droppen blev när han ringde mig och talade om att jag var filmad i min lägenhet. Han hade på order av SäPo lagt in en kamera i min brandvarnare. Naturligtvis var detta inte sant. Jag förstod då att han var mycket sjuk och försökte tala med honom. Hoten och förföljelserna fortsatte. Jag började sova på jobbet. Jag anmälde honom. Han fick utvidgat besöksförbud. Polisen skrev av 250 sms. Han blev dömd för ofredande och hemfridsbrott. I rätten försökte jag påtala att han behöver vård, men ingen reagerade. Hans sms, brev och främst hans beteende i rättssalen bord fått någon att reagera.. Nu har det gått sex år, och jag har precis fått klart alla rättsliga processer han ställt till med. Min berättelse är mycket längre än detta, han gjorde de mest hemska saker, men skriver detta på mobil.