BUP OCH KOMPETENS!

Är det meningen att man ska bli anmäld till soc när man söker hjälp för sitt barn? Och sen att det dom skriver i anmälan var så pass allvarligt att det var prat om ett omhändertagande gör mig rosenrasande som inte ens var sant! Tyvärr är det så för många familjer speciellt för dom som har diagnoser att det blir så. Varför då jo för att dom inte har den medicinska kompitensen. Det slutade med diagnoserna ADHD och atypisk autism.

Så här såg det ut för oss innan han fick hjälp!

Ett utdrag från bloggen…,

När det började bli helt åt fanders!

Det exrema började ca: 2-3 veckor efter svinvaccineringen vet ej om det hade någon betydelse men fundersam är jag! Sonen min som är 14 började tvärvägra gå till skolan (går i 7:an) var efter höstlovet nån gång. Han började gnälla om ont i magen redan efter andra skolveckan, var hemma titt som tätt. Fick svinissprutan i början av November han blev jättesjuk i en vecka efteråt. Efter det så var det som en liten jävul har flyttat in i han. Han fick otroliga raseriutbrott slog sönder allt han kom över o slog även mig o kallade mig för en massa okvädesord, vägrade gå till skolan. Var fruktansvärt jobbigt försöker med alla medel att vi ska få en dräglig tillvaro men ingenting hjälper! Blir så desperat så jag ringer bupjouren. Hamnade då på den slutna avdelningen som ber mig ringa dagen efter till bupjouren på den öppna mottagningen, får en akuttid samma dag. Han följer med o är så lugn o fin där o svarar det dom vill höra. Han säger själv att när han blir arg så blir han så arg så att han går på döda ting. Även mig o hundarna men hundarna har han bara lyft i nackskinnet som tur är. (Misstänker själv att han kan ha adhd mm) Väl där på mötet är en psykolog o en assistent som jag förstod med, som frågar lite av varje o så. Jag tycker själv att klockorna borde ha ringt hos dom när han sa som han sa, men nej då. Frågar även ut mig o sånt om lite av varje. Dom frågar mig vad jag jobbar med bla. säger att jag är långtidssjukskriven efter 2 trafikolyckor dom tittat på varann o säger jaha precis som att det skulle ha varit boven att han är som han är o vägrar gå till skolan. Då han var så lugn o fin där så fick vi en ny tid efter ca: 2 veckor. Under den här tiden går han till skolan någon enstaka gång. Får även flera utbrott o skriker o har sönder en massa här hemma låser mig ute på balkongen o slår sönder väggar o gud vet de allt. Ringer tillbaka till dom på bup o pratar med dom o säger att jag tror att han har något neurologiskt funktionshinder men det kunde hon inte yttra sig något om då dom måste träffa han flera gånger. Och psykologen säger får han flera utbrott så ska jag ringa socjouren, men då säger jag att det tänker jag inte göra för då tar dom han med sig o det är det sista han behöver o bli uppryckt från hans enda fasta punkt. Ja de kan väl hända säger hon då!!!!!!! Helt sjukt! Det fortsätter o vara bråk o tjafs ibland flera gånger om dagen. Ringer åter bupjouren då det var en Söndagkväll hamnade jag återigen på den slutna avdelningen o pratar med en väldigt förstående läkare som förstår hur jobbigt detta är för oss båda, han säger även att han är desperat när han gör som han gör.(Som jag har förstått så beror det på skolan.)
Han säger att det finns mobila teamet på bup o att det är typ som nå supernannys som kan komma hem till oss o försöka hjälpa oss då det var ca 1½ vecka kvar till tiden på bup. Dom kommer till oss på Onsdagen o som jag förstod så vägrade han prata med dom fråga väl lite mer om hur det var o så. Jag säger som det är att det är precis som en liten jävul har flyttat in i han o berättar allt vad han har gjort o förstört. Dom frågar hur han är under helgerna när min sambo är hemma (jobbar borta under veckorna) jag säger att det är mycket bättre aha det är för att ni är tillsammans alla tre säger hon. Nej säger jag det är för han slipper känna pressen av att gå till skolan säger jag. Har även haft en avlastningsfamilj sen han var ett, världens underbaraste människor är dom. Och jag säger att där ärr han som en ängel o har alltid varit det men dom har även sett att han har ett sju helsikes humör. Dom försöker prata med sonen o frågar mig om ytterligare saker jag säger att jag är helt säker på att det är något i skolan som är orsaken till att det har blivit som det har blivit. Ända sen han började på lågstadiet så har det varit något som har hänt i skolan eller som inte har blivit riktigt löst så har det gått ut över oss o sen senare på kvällen har det kommit fram vad det har varit. Kommer skriva mer om tiden han växte upp sen.
Ja så småningom åker dom o jag ringer upp dom o säger att han kommer fortfarande inte gå till skolan o + att han hade ett utbrott, dom säger att dom ska ta o prata med dom vi pratade med på bup o försöka komma fram till något.
Dagen efter så står jag i hundgården o röker o ser 2 unga tjejer kliver ur bilen på gårn o dom kommer fram mot mej o jag säger jaaa argt trodde det var typ jehovas vittnen. Ja hej vi heter o så säger dom att dom var från soc!!!!
Jag höll på o dö, vi går in o dom berättar att bup hört av sig o att dom var oroliga att han inte får de han behöver o att det brukades våld. Jag talade om att jag drog han i örat i själv försvar då jag trodde han skulle luva skalpen av mig. Jag var så förtvivlad o sa att dom inte förstår på bup. Var väl kvar ett tag o sa att det skulle bli en utredning av oss tyckte det var det värsta. Ringer till bup dagen efter o försöker få dom förklara hur dom menar att han inte får det han behöver, det kan hon inte ta på telefon säger assistenten o att jag även sa att jag vela ha ett möte med dom själv innan jag o sonen skulle dit. Men det gick inte alls för sig. Så min son fick sitta i väntrummet o jag försökte få dom o förstå vad problemet är att han har ett funktionshinder o att problemen fanns redan på dagis, men jag var för blind o det mår jag fruktansvärt dåligt för nu. Tänk om jag sett o förstått istället för att tro att det berodde på skolsituationen då han blev mobbad i många år. Redan på lågstadiet vela dom göra en utredning men jag sa nej o i mellanstadiet med o senast i våras vid överlämmningen till 7:an. Jag bad psykologen ringa hans gammla fröken o hans tränare men nej det skulle hon inte göra bara hans nuvarande fröken o så menade dom på att jag ställde mig i självförsvar när jag försökte tala om för dom att det var ångesten som gjorde att han inte gick till skolan för han kände att han inte fixade miljön i skolan. O så menade hon att han var orolig över mig att det var därför han inte gick till skolan, han har varit hemma över halva höstterminen o än har han inte gått. För dom trodde att det berodde på att jag var hemma med kronisk värk så var det så. När vi skulle gå efter andra mötet så frågade jag om en ny tid då han mådde så dåligt nääääääääää inte ens det fick vi utan soc skulle göra sin utredning först. Trodde jag skulle dö var helt grinfärdig när dom inte förstod. Efter det så hamnade vi i ingemansland i 2 mån o det kommer sedan!
Kan även tillägga att assistenten sa att efter det andra besöket att även vad soc kommer fram till vid sin utredning så kommer inte vi göra någon utredning på din son.
Tycker det är fruktansvärt att dom inte lyssnade på mig o istället för att bara tro att det är det det beror på.
Skriver mera sen….

……………………….Fortsättningen…………………………………..

Jag försöker få tag i dom här två på bup jag träffade före jul o talar om att det funkar inte o ha det som vi har det hemma nu o tar upp det åter igen att han har med stor sannolikhet något funktionshinder. Ja men nu är det så vi kan inget göra förens soc har gjort sin utredning säger hon. Jag frågar henne men hur mycket ska gå sönder här hemma innan vi får hjälp o säger åter igen att problemen har ju funnits sen dagis o att skolan vid några tillfällen hade ju velat gjort utredning på han men jag sa nej för att jag trodde att det berodde på att han blev så mobbad mm. Ack så fel jag har haft o de känns så fruktansvärt att jag har varit så blind som jag har varit. Men någonstans så har jag ju haft dom här funderingarna om funktionshinder. Hon säger att hon ska kontakta soc att vi får en handläggare omedelbart. Jag ringer själv vid flertalet tillfällen, tills slut så förstår hon o vi blir prioterade som nummer ett o jag frågar hur lång tid det tar ca: 1 vecka trodde hon. Alltså skulle vi höra något från dem samma vecka som jul. Men nejdå inget vi hörde. Ringer åter till bup under mellandagarna o dom säger likadant åter igen o jag hör vad du säger säger hon. Gör du verkligen det frågar jag ja säger hon jag sa till henne just nu stjälper ni istället för o hjälpa säger jag. Ja jag hör att du säger det säger hon jag säger ni har ju inte alls lyssnat på mig säger jag. Men nu är det så här det är säger hon vi gör inget förens soc har gjort sitt. Ringer även till soc i mellandagarna o får då reda på att hon som jag ska prata med har semester gaaa blir galen på dom. Får väl tag på henne sen o berättar åter igen problemet med det här med skolan att jag tror att det beror på att han inte fixar skolmiljön på grund av att han har ett funktionshinder o att hans frustration går ut över mig genom aggrisivitet o att han har sönder saker här hemma både porslin, fönster o inredningen. Jag ringer åter igen skolan o talar om att han inte tänker gå o vi belutar om en elevvårds konferans. Ringer åter igen soc o försöker påskynda så att vi får en handläggare, jag ska se vad jag kan göra. Behöver ni komma ifrån varandra frågar hon mig, nej säger jag det tror jag inte o försöker åter igen förklarea vad problemet ligger.
Jag känner att jag börjar bli desperat då jag inte får nå gehör, ringer skolsköterskan som var med vid överlämmningen till 7:an o som förstod redan då vad skon klämde. Hon börjar fråga lite runt ikring o så o jag förstod direkt vad hon fiskade efter som jag sa min sambo hörde det med. Då han även blev litte mobbad o så i gamla skolan så trodde jag att det berodde på det. Jag blev så arg på henne då jag talade om för henne vad jag tyckte o tänkte hon var säkert duktig men på o ta förädrarna så tyckte jag det inte jag blev princip osams med henne. Jag sa även att jag vela ge sonen en ärlig chans o börja om då han skulle börja i skolan igen Då hon sitter med stor kunskap om barn med funktionshinder o de så kryper jag till korset o ber henne om hjälp. Utifrån det jag berättar om våran situation så säger hon att han har funktionshinder men att det gäller o ta reda på vad! Hon tycker att jag ska ringa en politiker här o tala om hur jag blivit bemött o hon blir alldeles förskräckt när jag berättar hur alla turer varit! Hon säger att hon ska ringa verksamhets chefen på bup mm o jag ringer även patientnämnden o berättar o hon blev oxå förskräckt. Ringer åter igen bup o vill att dom ska förstå o pratar med assistenten denna gång med, hon säger åter igen att hon ska ringa soc då hon frågade hur långt dom hade kommit med utredningen på soc jag sa att vi inte ens har fått någon handläggare. Ja men då ska jag ringa igen säger hon. Jag tar åter igen upp problematiken o jag säger åt henne o ni ska vara proffs! Ja men det är vi ju å säger hon, jasså säger jag åter igen så stjälper ni istället för o hjälper o tänk om ni hade kunnat lyssnat på mig så hade vi fått hjälp direkt. Samma dag som detta hände så var jag på elevkonferans med henne på soc tjopp så hade vi fått en handläggare bravo. Jag bryter i hop på mötet att det som gör mig så himla besviken är att min son inte får den hjälp han behöver o så svårt för dom på bup vi träffade o förstå då dom redan efter första mötet hade bestämt sig vad det berodde på. Jag tror hon från soc förstår vad problematiken ligger efter mötet. Det känns som så iallafall. Och hon sa även att vi skulle få tid för samtal på bup jasså säger jag då vi inte ens fick det från början. Talar om det för skolsköterskan o hon säger att det är inte samtal vi behöver utan att grabben behöver en utredning.
Dagen efter ringer assistenten från bup o säger att vi har fått en handläggare jag säger att jag vet det o att jag träffade henne igår på konferansen, jaha säger hon o jag sa även till na då att skolsköterskan kommer trycka på att det görs en utredning, jaha men det är fortfarande vi som bestämmer i slutändan får jag till svar, säger även att hon från soc med kommer trycka på. gaaaaaaaaaa kan man bli galen för mindre!!!!!
Dagen efter ringer en chef upp från bupp o jag berättar allt från början till slut hur jag har blivit bemött mm o vad problematiken är o förklarar allt, hon säger att hon har fått en bra bild av vårat problem o säger att hon ska prata med dom jag träffat o återkomma dagen efter. O jag säger så åt henne för jag är så fruktansvärt besviken på vad dom har gjort o att det kan inte vara lätt när man har en sådan inkompitent personal som jobbar åt en, hon svarar inte på det o jag berättar även för henne vad dom sa på patientnämnden o politikern sa. Sa dom så, ja sa jag o talar även om att jag tänker skriva ihop ett brev från början till slut alla turer o lämna in till patientnämnden o även att jag var beredd att gå ut i tidningarna för så här får det inte gå till. Hon återkommer dagen efter o säger att hon ska prata med läkaren på bup o återkomma dagen efter då hon inte kunde få tag på han under dagen. Jag säger då det verkar hända lite grejer så säger jag att jag ligger lågt med brevet till hsan. Klockan går o jag går som på nålar o hoppar högt varje gång telefonen ringer för jag tror nog att läkaren kommer förstå våran problematik. Klockan hinner bli nästan tre o då fixar jag inte o vänta nå mer utan ringer upp o får prata med henne o hon berättar att jag hade fått en tid på drygt mindre än en vecka på ett första besök för en utredning. O vet du jag vet inte om jag ska skrika eller grina sa jag var så överlycklig för nu får vi den hjälp som min son behöver. Jag tackade henne o sa att jag tänker inte skicka nå brev som hade rört hela bup. Men jag tänker driva detta vidare senare när allt är klart med grabben mot dom två som tog emot oss första gången för så här får dom inte göra o jag önskar inte min värsta fiende detta. Dom måste lära sig att lyssna på föräldrarna o inte hålla sig inom sina förbannade mallar som ivårat fall, tänk om dom hade lyssnat på mig från första början vad dom hade kunnat skonat oss ifrån mycket.

Så nu är det bara o hoppas att han fixar o göra den här utredningen så vi o skolan kan hjälpa han på bästa sätt!!!

JAG ÄLSKAR DIG MIN SON ÖVER ALLT ANNAT JAG VET ATT DU INTE RÅ FÖR DET SOM HAR HÄNT O SKER VET ATT DU HAR DE LITE JOBBIGT MEN TILLSAMMANS SKA VI LÖSA DET!!!!!!!

  • Tjänstgörande redaktör: Sebastian Laneby
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB