Daniel Frydman, som bland annat utbildar i självmordsförebyggande arbete, chattade precis med er läsare på aftonbladet.se. Många viktiga och intressanta frågor kom upp, bland annat frågade Victor hur man ska rädda de som inte vill leva.

– Under de år jag arbetat inom psykiatrin har jag väldigt många gånger träffat personer som tvingats till vård i samband med självmordsförsök eller uttalade planer. De allra flesta personer har efteråt varit tacksamma för att de fått möjligheten att leva vidare och hitta nya vägar. Det är alltså inte säkert att man vill samma sak hela livet, det mesta kan ändras och därför är det snarast hederligt mot en människa som beslutat sig, att hindra den personen så han eller hon får möjlighet att tänka vidare. Det kan man inte om man är död, svarade Daniel Frydman, psykiater och psykoterapeut.

Hur stort ansvar ska vården ta, undrade Björn.

– Många personer som gjort självmordsförsök men överlevt – och det är 10 gånger så många som de som dör av självmord – kan beskriva hur de ångrat sig efter att de gjort något. Institutionernas ansvar är stort, för det som sker inom institutionens ramar, svarade Daniel.

Han berättade även att det är viktigt att utbilda personal inom olika delar av det offentliga samhället, inte bara inom psykiatrin. Och så påminde han om att självmorden har halverats sedan 1980-talet, ett bevis för att det går att förebygga självmord.

Tack för alla bra frågor, och tack Daniel för att du delade med dig av dina expertkunskaper!

Här kan ni läsa hela chatten.