Therese, 26, vårdas på sluten avdelning. Foto: Lina B Einarsson
Uppdatering: Eftersom en del av er har reagerat på artikeln ska jag förtydliga.
Therese vårdas på en sluten avdelning, vi besökte henne där men gick ut och gjorde intervjun. Hon har aldrig tvångsvårdats, utan ligger inlagd frivilligt. Dels för att få vila och dels för att de ska pröva ut rätt nivåer på hennes mediciner.
När vi träffade henne i onsdags hade hon redan fått så kallad ”egen ut” av ansvarig läkare, det betyder att hon kan ta vara på sig själv och att hon kan komma och gå på avdelningen. Sedan dess har vi haft kontakt flera gånger, senast i går, och Therese har fått godkänna texten. Hon har också haft möjlighet att ändra sig. Men det gäller för alla som jag intervjuar, oavsett var de befinner sig i vården.
Vi diskuterade också vad det innebar att hon låg inlagd och att en del kanske kunde reagera. Det var en bra diskussion, men också lite märklig eftersom Therese är vuxen, klok och väl medveten om innebörden av sin sjukdom.
Therese åsikt, som jag delar, är att hon bestämmer själv och kan ta ansvar för sig själv, dessutom tycker hon att det är viktigt att prata om sin sjukdom, eftersom det inte är något att skämmas för och eftersom okunskapen är stor.
*****
Belysningen på avdelning 57 på NÄL, Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan, är dämpad. Personalen släpper in oss bakom de låsta dörrarna.
Therese, 26, kom till 57:an i tisdags efter att hon blivit manisk. Det var hennes kontaktperson på öppenvården som slog larm. Hon skulle bara kolla nivån på litiumet, som hon gör varje vecka. Men skickades direkt till avdelningen.
– Jag bara låg och gapskrattade, jag var så hög, säger Therese.
Nu är hon matt, trött av medicinen som satts in för att dämpa det maniska skovet.
– Just nu är det ganska skönt att vara här och bara få sova lite, säger Therese.
Annars kan tillvaron på sluten avdelning vara krävande.
Foto: Lina B Einarsson
– Det är det här med låsta dörrar, skramlande med nycklar och att man vet att de har makt. Skulle jag bli manisk igen skulle de så fort kunna skriva ett lpt (tvångsvård), så att jag blir inlåst i en månad. Det är ganska jobbigt.
Therese har fått ”egen ut” av läkaren, det innebär att hon får lämna avdelningen. Men hon måste sova där, och hon måste rapportera när hon går och när hon kommer tillbaka. Hon får inte ha någon mobiltelefon och rummen är kala.
Vi lämnar avdelningen för att göra intervjun.
Therese är van efter många inläggningar under årens lopp, 57:an är ändå en förhållandevis bra avdelning, säger hon.
– Det finns andra avdelningar som är hemska. Stenhård personal, mycket tvångsmedicinering och så, här är det mer öppet.
Vi träffade Therese i onsdags, vi ville veta hur det är att ligga inlagd på en psykiatrisk mottagning. För ett år sedan fick hon diagnosen bipolär, typ 2. Det innebär att hon både kan bli manisk och depressiv. Fortfarande pågår det mödosamma arbetet med att få fram rätt nivå på medicineringen. Sannolikt kommer hon nu ligga inlagd i en månad för att prova ut nya mediciner.
Livet utanför, med jobb och vänner, tar paus.
– Sen får man ta nya tag, börja om igen. Men det är något jag har fått lära mig, så kommer livet bli. Jag kommer aldrig bli frisk, men med rätt medicinering så kommer livet förhoppningsvis fungera så normalt som möjligt.
Therese är en av de personer vi träffat när vi kartlagt människor i väntan på vård. I dag är hon relativt nöjd med den vård hon får, men vägen har varit lång. I nästa vecka kommer ni att kunna läsa mer om det.
Önskar dig kraft i livet,bra att gå ut och visa att psykiska sjukdommar finns .
Njut av livet
Isolering, tvångsmedicinering…. Test med med försöksdjur har fått hård kritik, från djurrättsaktivister, så därför ”de” gör test på någon, i den här fallet på dig.Men de ska göra test på sina barn,sina föräldrar.. inte på mina barn och mina föräldrar..på mig/dig.
Hej, är själv bipolär och går ständigt på litium kompletterat med en mängd andra mediciner. Att testa ut medicin och är jätteviktigt då en för hög dos av litium ger skador (bland annat levern). Går knappast att jämföra med djurförsök, det handlar om ett blodprov i veckan till att börja med, sen i kvartalet, året osv. Som patient är man bara glad att läkarna är noggranna och vårdar! Tack vare medicineringen / psykvården kan jag leva att någorlunda ”normalt” liv och slippa stora skov. Tvångsintagning är jag faktiskt positiv till, när det går åt h-ete ställer man till med betydligt större skada själv…
Tycker att det känns lite märligt att intervjua en person som för bara några dagar sedan blev intagen på grund av att hon varit manisk. Om hon fortfarande är manisk kanske denna intervju är något hon kommer att ångra när skovet är över. Hade varit mer ok utan att publicera namn och bild! Som anhörig till en person med diagnosen bipolär ställer jag mig mycket kritisk! Samtidigt tycker jag att det är jätteviktigt att ta upp sådana här viktiga saker och synliggöra psykvården. Men inte på bekostnad av någon som mår dåligt!
Vad är det för samhälle vi har där vi drogar ner sjuka människor med skadliga och syntetiska mediciner? Varför inte tillämpa en holistisk helhetsvård istället och gå till roten med orsaken till obalans i kroppen och hjärnan? Många lider tex av höst o vinter depression pga att de lider av akut D-Vitamin och B12 brist mm. Maten vi äter idag är näringsfattig och tillskott blir mer nödvändigt. Jag anser att det är skrämmande att läkevården i Sverige godtyckligt tycks sätta diagnoser på unga människor med risk för stigmatisering och skadlig medicinering som följd för resten av deras liv. Har sett det med egna ögon inom vården. Vad har läkemedelsindustrin för intresse i detta? Och är verkligen våra sk goda läkare Oberoende? Knappast! Jag slår ett slag för oberoende alternativ inom sjukvården och friskare och nyttigare mediciner utan alla dessa kemikalier och gifter som stör hjärnan och nervsystemet. I vår tid då miljömedvetenheten ökar borde det vara en självklar insikt! Mvh Janne H från Partille.
Jag tror inte du förstår detta. Kvinnan har en allvarlig sjukdom som omedelbart måste balanseras för att stoppa den maniska fasen. Ditt förslag är helt verkningslöst, iallafall i denna maniska fas. Förstår du verkligen inte det? Hon är AKUT SJUK! Litium som hon får mot detta är ett grundämne och kanske mindre ”läkemedel” än vanligt.
Men snälla nån. Bipolaritet botar man inte genom att äta mer morötter. Och det finns ingen stor och hemlig konspiration mellan läkarna, läkemedelsbolagen och samhället.
Den här artikeln handlade om en person med diagnos Bipolär 2. Jag har samma Diagnos. Vi har inte höst/vår depressioner. Vi har en sjukdom klassad som en psykisk sjukdom. Vi får medicin som hjälper oss att vara någorlunda friska. Det är svårt att ställa in medicinen men när man lyckas kan man leva ett drägligt liv. Hur är det om man har struma, är diabetiker, har MS, eller andra fysiska sjukdomar. Skriver inte läkaren ut medicin då?
Känns som om hela inlägget doftar av det som det här handlar om. Det är ingen skillnad att vara psykiskt sjuk och fysiskt sjuk. Vi har samma rättigheter till hjälp och medicin. tyvärr för oss innebär det periodvis att vi kan bli/känna oss drogad. Kan du skriva ner här vad du skulle ge mig för alternativ så okej om det hjälper mig. Kom bara ihåg att jag har som tjejen i artikeln en sjukdom.
Det är tråkigt att människor som dig får ungdomar med psykisk ohälsa att inte ta medicin, när de är som mest behövande av den. De är sökande och undrande och söker antagligen runt på sidor som denna vad det är som är ”fel” med dem då de mår mycket dåligt, eller i andras fall inte tycker att de behöver hjälp alls och mår riktigt riktigt bra stundtals och sen bara kraschar och inte ens vill leva i denna världen längre, de vågar kanske inte bli behandlade när de verkligen behöver det, då ingen vill erkänna för sig själv att de blivit psykiskt sjuka.
Jag ser rätt lätt att du inte kommit i kontakt med psykvården på nära håll, och önskar dig verkligen att du ska få slippa det.
Men sluta prata om saker du inte är kapabel till att förstå då detta kan skada människor mer än du någonsin kommer att förstå.
Medicin är det som får människor att orka fortsätta med livet.
Vi ska vara tacksamma att de kommit så långt som de kommit.
Jag håller med dig fullständigt. Jag tror man kan bli sjukare av all medicin och dessutom avtrubbad. Många gånger handlar det egentligen om att vi måste stressa ner, motionera mer, äta rätt och sova ordentligt. Kropp och själ hänger i hop, och det är viktigt att vi lyssnar på våra signaler. Jag själv tror på naturens läkande kraft och vad den har att ge. Det är också viktigt att stanna upp och vara här och nu. Hälsningar
Marie
Vad är det du och Janne inte förstår? Det är en SJUKDOM för f-n!!! Ska vi slopa alla mediciner som ges till fysiska sjukdomar också? Har du Aids lille vän? Ta en runda i skogen, så går det över! Har du cancer? Sluta stressa så försvinner det med!.
Stör mig ngt otroligt på alla dessa ”vetande” människor som till synes inte har nån aning vad dom pratar om.
Pinsamt och tyvärr skrämmande på samma gång.
jag laser detta fran usa och maste svara dig.
manga kvinnor lider av detta och aven andra saker som helt enkelt beror pa lack av vissa hormoner i hjarnan och detta maste altsa tas hand om och det finns manga bra medeciner som verkligen hjalper men jag tycker det ar fruktansvart att folk blir inlasta nar det finns terapi och annan hjalp fast jag vet inte hur det ar i sverige men har i usa finns det mycket hjalp.
Manga kvinnor som e fara till andra eller sig sjalv maste ju fa den hjalp dom behover men dom kan ju verkligen inte behandlas som brottslingar det ar emot deras rattigheter tycker jag.
sverige som ska vara sa bra nar det galler sjukvard maste val ha nagot program som passar all som har detta problemet????
Janne, bipolär sjukdom botas inte av B-vitaminer. Jag kan garantera dig det. Det finns massvis med obehandlade bipolära personer som begått självmord i en depressionsfas. Vilken människosyn har man om man förvägrar psykisk sjuka effektiv vård och flummar till det om Holism och liknande. Bipolär sjukdom beror helt riktigt på obalanser i hjärnan, men botas tyvärr inte så enkelt som du tror.
lamotrigin funkade o funkar för mig
Blir upprörd och förvånad när ni intervjuar en person under pågående behandling. Om ni hade haft tjejens bästa för ögonen, kunde ni väntat tills hon var medicinskt färdigbehandlad på sjukhuset. Om ni nu skall skriva om psykisk sjukdom, vilket är bra, är det nog läge att tänka lite på etiken, om ni vet vad det är för något!
På allt få alla begrepp korrekta. Det är stor skillnad på mani och hypomani. En person med bipolär typ 2, är hypoman.
Det som är att man blandar ihop begreppen, så kommer andra att kunna falla illa pga detta. För det är inte alls roligt att bli bemött, av att ses som man vore manisk och då med psykotiska att man inte är alls medveten om att man är manisk. Fast det hela handlar om hypomani, där inga psykos inte ens finns med i symtombilden och många med hypomani är medvetna om och har förmågan att kunna se signalerna, alltså de är medvetna om.
För mycket är redan tufft för denna grupp i samhället, vi behöver inte spä på med mer, som att blanda ihop begreppen.
Vi har tänkt på etiken, och jag har diskuterat det här med Therese.
Föreslår acktivt kol,flera ggr per dag.Öppna fönster eller bra ventilation då dessa människors hjärnor behöver mycket syre.Utevistelse bäst-trädgårdsarbete. Undvika animaliska produkter,även mjölk.Tillåtet: fisk,ägg,räkor.makrill på burk.ren mat,fri från konserveringsmedel och glutamat.Smootie-gröna blad,äpple,gurka-vitlök som vätska havremjölk eller sojamjölk.Mixa och drick flera ggr per dag.Den sömn man får före kl 12 bäst.TV-bort.Mobiler bannlysta.Undvika all elektronik.Motion bäst.
Kör vi samma recept på cancersjuka? Du verkar ju veta en hel del mer än den samlade vetenskapen.
Sätt henne på lamictal istället. Enda medicin jag gillar och jag har bipolär sjukdom typ 2.
jag vill bara skriva att bipolär 2 blir hypomana bipolär 1 kan bli maniska i vissa fall psykotiska men det är mycket vanligare för
schizoaffektiva
Problemet i socialstyrelsens Sverige är att ingen lyfter ett finger för att söka rotorsakerna till den psykiska ohälsan. Inget lyfter ett finger för att med förebyggande åtgärder hålla människor friska. Att friska människors psyke lätt kan sättas ur spel av miljö, livsstil och sociala faktorer är ett välkänt faktum. Att trådlöstelefon (dect eller mobil) vid huvudkudden kan störa nattsömnen är något som alla borde vara medvetna om. Dålig sömn kan leda till psykiska besvär.
Jag tycker det är hemskt att man bara medicinerar. Man måste ju ta reda på orsaken också varför människor mår dåligt. Jag har varit på psykakuten, men blev hemskickad med lugnande, eftersom jag inte hade självmordstankar. Kände inte att jag fick den hjälp jag behövde. Jag saknar mer medmänsklighet både i vården och i samhället.
Med tanke på att bipolaritet är en fysisk sjukdom dvs den utvecklas utan ”trauman” precis som diabetes, cancer och liknande sjukdomar. Det finns inte så mycket mer att göra än att medicinera och lära patienterna/anhöriga hur de kan leva med sjukdomen samt ge dem stöd. Medmänskligheten och stödet från vården upplever jag som patient i alla fall jag som enorm, får alltid det stöd jag behöver vilket känns kanon.
När man är Bipolär kommer man alltid pendla mellan mani och depression. Det är så det är. Mani är ett förhöjt stämningsläge. När man har en kronisk sjukdom som Bipolär Sjukdom faktiskt är, kommer man i realiteten aldrig bli färdigbehandlad. Man går på medicin resten av sitt liv och man kommer få lov att bli inlagd då och då för att allt ska kunna balansera sig igen.
Hon var manisk, inte psykotisk. Alltså, i ett förhöjt stämningsläge men fortfarande förankrad i verkligheten. När man får de dämpande medicinerna kommer man ner i mer normal hastighet igen, och kan fungera relativt bra och som alla andra. Hon är inte dum, och hon är fullt kapabel till att fatta sitt eget beslut.
Lägg inte ansvaret på AF för hennes bästa. Det är att förringa hennes förmåga att se vad som är bra för henne och inte.
Om någon ska tänka efter här, så är det du. Att vara Bipolär är inte att vara oförmögen att fatta sina egna beslut. Att vara Bipolär är att ha problem med hastigheterna i livet. Ibland går man för fort och i bland för långsamt. Hjärnan funkar fortfarande.
Tänk efter innan du kommenterar igen.
(Och ja, jag är också diagnostiserad Bipolär.)
Jag håller med dig. Jag har bipolär sjukdom, jag är inte sjukdomen. Vi är inte mindre kapabla till att fatta våra egna beslut, oavsett vilket skov vi befinner oss i
Bipolär sjukdom typ 2 innebär att man kan bli både deprimerad och hypoman som är en lindrigare form av mani. Blir man både deprimerad och manisk lider man av bipolär sjukdom typ 1.
Och som många redan har kommenterat – om det är så att Therese är i ett maniskt skov för närvarande är det minst sagt oetiskt att intervjua henne i nuläget med både namn och bild.
Bipolära med typ 2 som Therese säger att hon är diagnosticerad med blir inte maniska, utan hypomaniska vilket inte har samma allvarlighetsgrad. De med bipolär typ 1 blir maniska.
”Sjukdom med främst depressioner (Bipolär sjukdom typ 2)
Många som får återkommande depressioner har också perioder med
lindrigare maniska symtom, så kallade hypomanier. Symtomen kan då vara
att man får ökad energi, större kreativitet, skämtsamhet och ett allmänt
glatt humör som kan vara svårt att uppfatta som ett sjukdomstillstånd.”
Källa:http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Manodepressiv-sjukdom—bipolar-sjukdom/?ar=True
Ställer mig också frågande till när ni fick kontakt av Therese(eftersom det är ni som får tips om personer med psykiska ohälsa, inte tvärtom). Det måste varit under början av inläggningen, dvs då hon var hypoman el ”manisk”?
Undrar också om det är lämpligt att välja att intervju en skör person. Som ngn sade i tråden, så kan hon ångra sig efteråt. Jag själv är bipolär ty 2 och vet hur dålig sjukdomsinsikten kan vara. Vill också tillägga att vara inlagd inom slutenvården är nödvändigt, själv har jag inte gillat det ibörjan men efteråt är jag tacksam att avdelningen finns där för mig.
Ångesten över att göra bort sig ekonomiskt, sexuellt, socialt gör nästan alltid att jag slungas ned i en djup depression.
Som man säger bipolära patienter emellan ”depressionen kommer alltid efter mani/hypomani som ett brev på posten”.
Tack för ditt inlägg, för dina invändningar så hänvisar jag till mitt förtydligande.
jag tycker så synd om Therese om hon nu både äter lithium och antagligen en antispykos efterson hon fick åka till slut-stationen hoppas verkligen det inte är Clozapine
Håller med. Hon kan vara manisk när intervjun görs men man kan aldrig veta helt säkert. Vissa manier kan ta månader att få ned trots hård medicinering och väldigt strukturerar omvårdnad. Andra manier kan snabbare lägga sig. Många komplexa faktorer spelar in. Jag har i mitt yrke stött på väldigt varierande sorters manier…eller rättare sagt hur de tar sig uttryck och håller i sig. Det är en svår etisk balansgång med just maniker. Att hitta rätt omvårdnad och medicinering. Vissa patienter klarar heller inte att ta den mest effektiva medicineringen av somatiska orsaker. De förblir i princip (hypo)maniska jämt till viss del. Vissa maniker MÅSTE ha en extremt strukturerad omvårdnad. Det kan innebära skärmning (vissa är så maniska att de inte kan vara på en avdelning helt enkelt) i skärmrum helt utan saker och prylar i princip. Detta kombinerat med effektiv medicinering och bra bemötande i övrigt. De gör i princip allt de kan för att hålla sig kvar i manin eftersom de vet vad som kommer när de ”landat”. Då kommer depressionen…som är ett helvete för dem. Även om de går från högmaniskt till ”normal” tillstånd känner de ju av den enorma sänkningen av sinnesstämningen det innebär. Att gå från Stålmannen/kvinnan till en vanlig Svensson är inte lätt.
Här finns svensk forskning om anhöriga till psykiskt sjuka:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1877042810008311
Depression tyder på för låg D-vitamin halt. Inta 2 -10 g/dag. Mer i början.
Fy vad jag är trött på människor som alltid hävdar att det är vitaminbrist eller att man äter”fel”. Säger ni så om sådana som har ”fysiska” sjukdomar? Det är dax att faktiskt inse att det finns pyskiska sjukdomar i mycket större utsträckning än vi tror
Nu var det väl ändå en mani tjejen hade? Lungcancer tyder ofta på att patienten varit/är rökare är ungefär lika relevant i sammanhanget.
Snacka om fördom!
All lycka t dej
jag håller med lina nedan. i den sitsen som therese i artikeln befinner sig i just nu är man inte förmögen att tänka klart (har själv samma sjukdom). att gå ut i nationell media på detta sätt kan ju försvåra att söka jobb etc. rekommendationen jag fått, och tycker är bra, från mina vårdkontakter är att det inte är särskilt bra att tala vitt och brett om min sjukdom för nya människor – det kan skapa missförstånd, fördomar etc.
jag vill också fråga Kristina Edblom: på vilket sätt är artikeln granskande? vad granskas? är det inte god journalistisk sed att bägge sidor får komma till tals? rubriken ”de kan låsa in mig i en månad” följs inte riktigt upp i artikeln. vad är alternativet? vad händer med en manisk människa som inte får den vården?
självklart finns det mycket att granska. men jag tycker inte att ni behöver söka så feta rubriker.
Hej, det är möjligt att rubriken slår fel. Granskningen är ju det vi arbetar med, som ska leda fram till artiklar, slutsatser osv. Och vi försöker publicera under tiden.
Jag har inte uppfattat den här artikeln som särskilt kritisk, jag ser det mer som en rapport från vården, utifrån en person som har erfarenhet.
I det här fallet har ju Therese själv valt att vara inlagd, jag är verkligen ledsen om det inte har framgått tillräckligt tydligt.
Det är sant att bägge sidor ska komma till tals, men här ser jag inte riktigt det behovet. Så nej, artikeln är inte granskande, kanske jag ska sammanfatta.
Är det någon som kontrollerat tandstatus på kvinnan? Hur mycket kvicksilver hon har i munnen?
Stör mig också när folk totalsågar mediciner och dylikt utan att ha någon koll, precis som man skulle göra samma sak med ”fysiska sjukdomar”…Så jag antar att det är bra att det uppmärksammas (vi har dock långt kvar verkar det som).
Har en släkting som är manodepresiv, utan medicin har jag hört att han blev aggresiv och fick världens utbrott, men sedan han fick medicin (för 20 år sedan) har han mått bra och ALDRIG fått liknande utbrott och kan leva ett normalt liv. Men visst, ta bort mediciner för folk och se vad som händer…
Självklart är jag dock emot om mediciner skrivs ut för lätt eller om folk får diagnoser hur som helst, men min erfarenhet är precis tvärtom. Själv har jag fått det för depression, och ska utreda för ADD, men det tog många, många år innan man fick rätt hjälp. (Och ADD-grejen lär ta några år till)
Ja nu fick vi ju svaret vad som händer i bipolär sjukdom, när kanske spärren släpper. Det vore trevligt om ni balanserade upp och lletade rätt på WH O:s beskrivning av biplär sjudom, den klassas som 7:e farligaste sjukomen i hela världen. Det typska i skov är att man tappar omdömet. Och här vet vi ju vi inte det.
Vad ska man säga till en sån som dig? Skulle hennes historia vara mer sann och gripande i ett par fula brallor och inget smink? Bara för att man har en sjukdom behöver man inte se ut som sju svåra år. Alla psykiska sjukdomar/tillstånd ter sig olika ifrån person till person. Det finns ju olika grader i helvetet el hur? Även fast jag mår mer skit än du nånsin kan ana, så fixar även jag mig, så gott jag kan, i den mån jag orkar.
Jag vill inte se ut så som jag mår helt enkelt.
Livet, speciellt arbetslivet har blivit under den sista tiden mycket tuffare för denna grupp. Nya lagar, riktlinjer etc har det blivit mer okej att exkludera pga sjukdom. Många gånger behöver inte denna exkludering vara baserat på fakta, som vad läkare etc säger, utan det räcker med tyckanden som har sin bas från fördomar, stigmatisering etc. Då är detta samtidigt svårt genom att det står utifrån sjukdom och i med lagar och riktlinjer en flytande gränser, blir det som svårt att hävda att man blir kränkt, diskriminerad etc. För då måste detta först gå via DO, diskrimineringsombudsmannen, innan detta kan hävdas.
Många gånger är samhället för denna exkludering – då baserat på fördomar,tyckanden som har sin bas i Rädsla.
Tycker det är synd, att ingen förutom oss själva, hjälper denna grupp, medan de som inte har eller kommit nära relation, med detta som mer och mer blir accepterad handling, säger ifrån.
Då hänga ut någon som Therese blir inte etiskt rätt. Så jag har en tanke på, måste inte media oxå följa de de etiska reglerna? http://www.vr.se/etik.4.3840dc7d108b8d5ad5280004294.html
För tanken var god från början, men det blir mer och mer, ett ännu mer stigmatiserande än det som behövs. Tycker det är synd, att heja på dessa fördomar och rädsla.
Vi är faktiskt lika mycket individer och rätt till samhället som alla andra. Vi behöver inte bli mer dömda än vad vi redan blir, utan vi behöver få vara den vi och känna oss behövda ut i samhället.
Så titta i stället på varför psykiatrin inte fungerar!
Lyft att alla dessa nya lagar, regler, riktlinjer som möjliggör – En laglig indirekt diskriminering!
Följ etiska rådets riktlinjer – Skydda individerna!!
Jag hoppas att artikeln kan bidra till att minska fördomar och öka förståelsen för psykisk sjukdom. Vi har diskuterat publiceringen igen och tycker att den är etiskt riktig.
för det första; skilj på psykisk sjukdom och psykisk ohälsa. En sjukdom, t.ex bipolaritet, schizofreni etc är rotad i biologiska faktum liksom t.ex diabetes eller cancer och botas inte genom motion eller vitaminer. Ohälsa som rotas i stress kan bli bättre med motion, mat, sömn etc. STOR SKILLNAD. Sen så är mani ett tillstånd som ofta är destruktivt för den sjuke, genom att den kan förstöra sin ekonomi, begå oöverlagda handlingar som senare kommer väcka skam, terrorisera sin omgivning dag som natt med besök och samtal i det oändliga…mani kan t.o.m. vara dödligt då den maniske ej sover, äter etc…hjärnan och kroppen blir så överansträngd att personen drabbas av en total systemkollaps och avlider! Därför måste personer tvångsvårdas i de fall då de inte själva inser att de behöver vård för manin, många mår ju, enligt dem själva, jättebra under manin och anser sig helt oövervinnerliga. Då måste utomstående ingripa och ibland ge vård genom tvång för att den maniske inte ska skada sig själv och/eller andra. Rubriken ”inlåst i en månad” låter hemsk, och utan kunskaper om vad bipolaritet handlar om så är det klart att man tänker på det som ett övergrepp. Håller med övriga som kommenterat om olämpligheten i att AB intervjuar en person som just nu befinner sig inskriven på vårdavdelning, det vittnar om AB:s totala okunskap om psykiatriska sjukdomar och brist på respekt och empati för personer med psykiskt sjukdom och/eller ohälsa.
Kan också tillägga detta om att ej få ha mobiltelefon, kala rum etc som det skrivs om. Personer med mani, psykos mm måste befinna sig i en miljö med få stimuli för att kunna tillfriskna. Rum kan inte vara dekorerade med diverse, både för att det krävs en miljö med låg stimuli för tillfrisknande, samt ur säkerhetssynpunkt, då man måste vara restriktiv med sådant som kan användas som tillhyggen på olika sätt. Jag önskar att AB kunde informera om varför det ser ut som det gör, och varför olika åtgärder vidtas inom den psykiatriska sjukvården på ett faktabaserat sätt, och inte använder nödvändiga åtgärder som någon slags ”bevis” på att psykiatrin behandlar människor som fångar och ifråntar dem sina medborgerliga rättigheter på något slags pin kiv.
Hej, det är olyckligt om du uppfattar det som att artikeln handlar om att vården ”behandlar patienter som fångar”. Det är inte min bild, tvärtom tycker jag att den handlar om hur det kan vara att ligga inlagd. Inte som någon kritik, vad gäller intervjun har jag förtydligat i en kommentar och i texten.
Kollar koncentrationen på tbl Litium gör man inte en gång i veckan, man undrar om denna berättelse är sann???
Det kan säkert vara individuellt. Artikeln är sann och godkänd.
LPT suger…..man har inget att säga till om…..det är ett helvete att gå igenom…
Trevligt att se omtanken om den intervjuade tjejen, men faktum är att hon har ”egen ut” och anses klar nog att ta hand om sig själv.
Omtanken kan slå över till nedlåtenhet..det där klarar hon inte av.
Det mesta är väldigt individuellt.
Eftersom en del av er har reagerat på artikeln ska jag förtydliga.Therese vårdas på en sluten avdelning, vi besökte henne där men gick ut och gjorde intervjun. Hon har aldrig tvångsvårdats, utan ligger inlagd frivilligt. Dels för att få vila och dels för att de ska pröva ut rätt nivåer på hennes mediciner.När vi träffade henne i onsdags hade hon redan fått så kallad ”egen ut” av ansvarig läkare, det betyder att hon kan ta vara på sig själv och att hon kan komma och gå på avdelningen. Sedan dess har vi haft kontakt flera gånger, senast i går, och Therese har fått godkänna texten. Hon har också haft möjlighet att ändra sig. Men det gäller för alla som jag intervjuar, oavsett var de befinner sig i vården.Vi diskuterade också vad det innebar att hon låg inlagd och att en del kanske kunde reagera. Det var en bra diskussion, men också lite märklig eftersom Therese är vuxen, klok och väl medveten om innebörden av sin sjukdom.Therese åsikt, som jag delar, är att hon bestämmer själv och kan ta ansvar för sig själv, dessutom tycker hon att det är viktigt att prata om sin sjukdom, eftersom det inte är något att skämmas för och eftersom okunskapen är stor.
Hej Robin, jag får börja med att hänvisa till mina förtydliganden. Therese vill nog bli respekterad och behandlad som vem som helst. Det förändras inte för att hon har en sjukdom. Therese är inte inlåst.
Jag tar till mig av det du skriver och ska tänka på det.
Läs gärna min kommentar till artikeln.
Tack för ett förtydligande inlägg i diskussionen.
Jag ansluter mig till de som kritiserar AB i denna artikel. Är det som ni skrivit att hon var intagen pga mani i tisdags och ni träffade henne i onsdags är det inte etiskt försvarbart att publicera artikeln som ni gjort.
Även om hon ter sig redig, är vuxen och klar kan hon i det tillståndet inte ta ett grundat beslut(även vuxna kan i maniska tillstånd ta beslut som de senare ångrar bittert). Man blir inte av med manin på mindre än ett dygn. Hon behöver tid att landa och när hon gjort det så kan hon mycket väl inse att hon inte önskat gå ut med namn och bild i tidningen och då sjunka in i en fördjupad depression pga detta. Problemet med många när det är maniska är att de känner att de kan ansvar själva, de gör massa saker som de senare ångrar. Förhoppningsvis var hon inte manisk utan att artikeln är lite missvisande, särskilt eftersom hon ska vara en typ 2 och bör ej bli manisk då. Sen när man läser Kristina Edbloms kommentar att hon aldrig har tvångsvårdats blir jag även mer misstänksam att allt stämmer då kvinnan i artikeln sagt att ”…skriva LPT…Det är ganska jobbigt”. Det låter nästan som hon blivit utsatt för det trots allt.
Hur som helst kan man inte annat än att kritisera AB för publiceringen, trots tillägget som egentligen inte förändrar någonting.
Vad duktiga ni är som vet vad oetsikt å etsikt är skäll på aftonbladet gör det men har ni tänkt hur henns aspekt flera år utan bekräftelse utifrån!!! Hon vill säkert innerst inne detta.. Hon läser säkert era kommentarer å skrattar.. Hon vill ju bli frisk å detta är säkert ett led i hennes utveckling.. Inlåst eller ej vi vill ha bekräftelse förstålse å utveckling sluta klanka ner på underbara aftonbladet som Faktiskt är så proffesionella att dom belyser detta problem på ett mkt rättvisande vis.. Val av publication av bild å namn är hennes egna val Å hon är inte Omydigförklarad eller hur!! Heads up aftonbladet å T i artikelln!!!!!!
Jag kan bara säga tack! För att det finns psykavdelnigar! Och tack alla ni som jobbar där! Jag har vart inlagd 2 ggr. Första gången efter en kollaps pga en jobbig höst med renovering bröllop och ivf försök som slutade i missfall bara veckan innan jul. Jag låg inne i en månad och efter det fick jag all tänkbar hjälp av psykvården. Förra sommaren fick jag diagnosen ångest syndrom och senare på hösten bipolär typ 2. Då var jag 34 år. Därefter följde en väldigt jobbig tid med utprovande av mediciner och samtalshjälp. Men trots det kände jag i början på mars att jag led så fruktansvärt av mitt mående och ville inte längre leva. Jag blev inlagd provade nya nediciner och var kvar i 3 månader. Det tar tid att hitta rätt mediciner för alla är olika. Idag mår jag bra tack vare mina mediciner och akulle inte våga gå en dag utan dem. Till er som tror att sömn, mat och motion funkar bättre än medicin är bara väldigt obildade. Jag hade inte vart här utan mina mediciner. Och jag sover äter och motionerar rätt……
Vid mani/hypomani försvinner impulskontrollen. Därför är det direkt olämpligt att utsätta en manisk/hypoman person för en intervjusituation, h*n kan inte se konsekvenserna av sitt handlande. Det är ju därför h*n är inlagd!
Varför togs min kommentar bort? Jag var bara kritisk mot ABs agerande, inga regler bröts…
Jag försöker igen.
Är man manisk en tisdag så är man knappast återställd en onsdag då, vilket var dagen då AB träffade henne. Även om som ni skriver att hon är klok, vuxen och kan ta hand om sig så gör även de klokaste, mest ansvarsfulla vuxna personerna saker de ångrar senare ångrar när de är maniska (och när man är manisk tycker man att man kan stå för allting). Detta kan leda till djupa depressioner. Det är inte etiskt att publicera namn och bild på henne under mani. Såvida det inte är fel i artikeln. Jag hoppas verkligen att det är så och hon inte blev inlagd för ett maniskt skov dagen innan ni träffade henne.
jag blev diagnostiserad ganska nyligen, for ca 8-10manader sedan, med bipolar typ 2a, jag blev ordinerad Seroquel XR tror den heter Seroquel Depot i Sverige och efter att ha uthardat hemska bieffekter i 6veckor sa maste jag saga att det ar fantastiskt vad den har forandrat for mig.
Jag hade inte mkt maniska perioder, mer att jag var otroligt latt stott och kunde vara deprimerad utan egentlig orsak. Nar folk pratar om sjukdommar sa tanker jag att jag lider av depression, sager man bipolar sa ar man helt plotsligt ‘galen’. Nar man googlar sa star det att man kan se och hora saker som inte ar dar osv, sa illa ar det dock inte for mig. Jag vet ocksa att jag aldrig blir frisk, men med medecinen sa ar jag ‘frisk’, jag kan aldrig nog tacka astra zenica for att dom har gett mig ett helt vanligt liv! Jag fick hjalp som 27aring, i hela mitt liv har jag matt daligt utan att egentligen behova det, jag hoppas att fler kan fa hjalp att leva ett vanligt liv, for utan bipolarens effekter sa ar det sa enkelt och underbart att leva!
Granskningsarbetet känns #specialarbete på högstadiet” skrivet. Det är luddigt och ger inte mer info än man redan vet om psykvården. Även om jag inte gillar artiklarna är det bra att det öppnar upp en diskussion men det är tråkigt att psykvården som redan ligger lågt på samhällets prioriteringslista ska granskas på ett så amatörmässigt sätt. En annan sak är att all psykvårds inte handlar om djupa psykoser och svåra självmordsförsök utan skalan innehåller även de tusentals som mår dåligt men ändå så pass dåligt att terapi eller liknande behövs, exempelvis som vid social fobi. Om bara de ”kända” psykiska sjukdomarna som verkar spännande för läsare tas upp kommer stigmatiseringen bli kvar om inte hela skalan blandas in. Även om det inte är något att skämmas över att ha en allvarlig psykisk sjukdom så är det bra om budskapet går fram om att all psykisk sjukdom och ohälsa inte är antingen eller. Detta kanske skulle göra att fler vågar söka hjälp utan att vara rädda för att antingen vara purfriska eller toksjuka grovt sagt.
Enkelt sagt,
-Jaha är du psykiskt sjuk? Är du aggressiv, en svag förvirrad person och ser konstiga saker som inte finns då?
min dotter är där tillsammans med dig..önskar jag kunde ha större tillit till 57 ans doktor ####. Hon har försökt ta sitt liv på avd.x- antal grr..så fort hon kommer in på avd igen,ständigt tillsyn 1 dygn sen så kallad fri utgång som du beskriver.Efter sitt sista försök i onsdags har hon haft extra tillsyn kollad varje halvtimme + ingen utgång.Får se vad som händer på måndag…fast hon har denna tillsyn har hon lyckats skada sig själv nästan varje dag…har tappat tron på doktorn…ger väldigt mkt mediciner..Hon har diagnosen borderline” Hennes vård börja vid 9 års ålder…och hon har långt kvar….om hon orkar…men tyvärr lyckas hon nog snart ..fruktansvärt jobbigt för henne och oss anhöriga vad gör man????