I dag publicerar vi äntligen vår första delrapport på sajten och i tidningen. Den handlar om väntan till psykiatrin.

Några som har stor erfarenhet och kunskap om det här är intresseorganisationerna för de med psykisk sjukdom. De vittnar om långa köer.

Anki Sandberg, förbundsordförande Attention:

– Det är väldigt stora skillnader runt om i landet vad det gäller hur länge man får vänta på vård. I och med vårdgarantin får man någon form av förstakontakt med en läkare, men sedan hamnar man i nya köer.  Efter första kontakten blir det en flaskhals eftersom det inte finns specialister lediga. Det finns ingen nationell statistik över det här men våra medlemmar rapporterar in och berättar om just detta.

Eva Nordin-Olson, förbundsordförande Autism och Aspergerförbundet:

– På många ställen är det en väldigt lång väntan. Det förekommer att man först får träffa en läkare som inte är specialist för att landstingen ska klara vårdgarantin. Men då blir det en administrativ handling just för att klara garantin.

Kjell Broström, intressepolitisk sekreterare RSMH:

– Jag hör ofta att det är långa väntetider för specialistbedömning. Många kommer inte fram överhuvudtaget. När det gäller de som söker hjälp för till exempel adhd kan det vara så att de får medicin av en läkare i ett tidigt skede men resurserna räcker inte till behandlingsinsatser.

Lise-Lotte Risö Bergerlind, ordförande för svensk psykiatrisk förening, tycker att primärvården måste bli bättre på att erbjuda psykologisk kompetens.

– Ångest och depressionssyndrom ska kunna fångas upp i primärvården, men djupare depressioner, speciellt om det finns självmordsrisk kräver specialiserad vård. Tyvärr finns det en stor brist på psykiatriker, därför får många vänta väldigt länge, säger hon.